XIV

On Pohjolan hangissa meill' isänmaa
sen rannalla loimuta lietemme saa;
käs' säilöjä käyttäiss' on varttunut siell’
on kunnialle, uskolle hehkunut miel’

Kun ratsujamme Nevan vuossa uitettihin
kuin häihin se ui yli Veikselinkin;
Ja kalpamme kostavan Reinille toi
ja Tonavasta Keisarin maljan se joi!

Kun raunion, tuhkan yli lennetähän,
niin kaviotpa loimun luo säihkyävän'
Jok' isku se hehkuu kuin aamun koi
ja vapauden puolesta säilämme soi!

On pohjolan hangissa maa isien
saa loimuta lietemme rannoilla sen
me kasvoimme kalpaan mi mainetta suo
ja uskon huomisen kun sä luontoomme luot

Ja ratsuamme Nevan vuossa juotettihin
se uljaasti ui yli Veikselinkin!
Se kalpamme Reinin rannalle toi
ja Tonavasta Keisarin maljan se joi!

Yli rovion tuhkan kun karautamme
tuli kipunoi kavioista ratsujemme!
Ja missä nämä säilämme säihkyy ja lyö
siel vapaus on kallistunut ja väistyköön!

Den snöiga nord är vårt fädernesland,
där sprakar vår härd på den stormiga strand,
där växte vid svärdet vår seniga arm,
där glödde för tro och för ära vår barm.

Vi vattnade i Nevans bad vår frustande häst
han sam över Weichseln så glad som till fest,
han bar över Rhen vårt hämnande stål,
han drack utur Donau kejsarens skål.

Och rida vi fram öfver slätter och däld,
så springa ur hofvarna gnistor af eld,
så haglar vårt hugg som ett hammarslag,
så ljusnar för världen en framtids dag.

Var tröst, du som suckar i mörker och band!
Vi komma, "vi komma," vi lösa din hand.
Där pustar ej träl i vår frostiga nord;
friborne vi rida i fält för Guds ord.

Vid Breitenfeld vi togo Pappenheim i vår famn;
vi skrefvo på Kronenbergs brynja vårt namn;
vi svedde grått skägg för Tilly vid Lech;
vi blödde med kungsblod vid Lützens häck.

Och rida vi långt från vårt nordliga spår,
till glödande druvor och blödande sår,
så smattra trumpeterna segerbud.
Hugg in, "tappra led!" Fram! Med oss är Gud.

The snowy north is our fatherland;
there our hearth crackles on the stormy beach.
There our sinewy arm grew by the sword,
there our chest burned with faith. And honour.

We watered our snorting horse in the Neva's bath;
he swam across the Vistula as happy as——to a feast,
he carried our avenging steel over the Rhine,
he drank the emperor's toast from the Danube.

And if we ride forth over ash and "gravel,"
from the hoofs spring sparks of light,
each cut like the blow of a hammer descends
and for the world a future day dawns.

Take heart, you who dwell in darkness and chains!
We’re coming, we’re coming, we will free your hand.
Slaves do not sigh in our frosty North;
freeborn we ride into the field for God’s word.

At Breitenfeld we took Pappenheim into our arms;
we wrote on Kronenberg’s armour our name;
we burnt Tilly’s beard grey at Lech;
we bled with our King’s blood at Lützen’s hedge.

And if we ride far from our northern track,
to glowing grapes and bleeding wounds,
then the trumpets call the message of our victory.
Cut them down, brave ranks! Forward! With us is God.

Our homeland lies in the snows of the North;
the hearth of the home glowing warm and strong
Our hand has grown sure with playing the sword
and honour and pure faith lies in our record

At the river Neva our mounts did draw their first blood
like in a wedding march they went across the Vistula flood
Our swords they did bring——to the Rhineland's coast
and by the Danube they raised up the Emperor's toast!

And if forth over ash and gravel we ride,
the hoofs sparking light from its hidden hide;
Like a dawn, every hit will brightly shine
and for freedom our blades very audible chime!
Like a dawn, every hit will brightly shine
and for freedom our blades very audible chime!